:(
Har suttit och kikat runt och läst angående det här med fostervattensprov och kubtest och på vartenda forum/tidningsartiklar finns det kommentarer från människor som anser att man inte borde ha rätt att genomgå såna test då de tycker att man "sorterar ut människor" Detta gör mig så ledsen att människor som inte suttit i den sitsen, som inte har varit tvingad till att ta ett beslut i en sån fråga sitter och dömer de som varit där, de som har vridit och vänt på alla siffror ang överlevnadsprocent, risker och chanser, för att till sist fatta sitt livs svåraste beslut.
Jag skulle så gärna vilja träffa någon av de som är så jävla snabba att döma när de sitter där bakom en dataskärm, berätta vår historia och höra dem säga till mig/oss personligen att "vi sorterade bort en människa" Ja visst vi valde bort henne men vad hade hon för chans?? 10% chans att överleva graviditeten och sen skulle hon max bli 1 månad gammal, en månad till låns på sjukhus för att sen begrava sitt barn? Ja vi valde bort det för vår skull, för Amelias skull, för våra anhörigas skull och för hennes skull.
Jag är jätteglad att vi tidigt i denna graviditet fick chansen att genomgå ett test, jag vet att det barn jag bär på inte är drabbad av en allvarlig kromosomförändring eller någon annan allvarlig sjukdom, jag kan slappna av och njuta, det innebär också mindre stress för det lilla livet jag har i magen.
Så till alla er där ute som dömer, tänk efter, hur skulle ni ha reagerat i samma situation??
Jag skulle så gärna vilja träffa någon av de som är så jävla snabba att döma när de sitter där bakom en dataskärm, berätta vår historia och höra dem säga till mig/oss personligen att "vi sorterade bort en människa" Ja visst vi valde bort henne men vad hade hon för chans?? 10% chans att överleva graviditeten och sen skulle hon max bli 1 månad gammal, en månad till låns på sjukhus för att sen begrava sitt barn? Ja vi valde bort det för vår skull, för Amelias skull, för våra anhörigas skull och för hennes skull.
Jag är jätteglad att vi tidigt i denna graviditet fick chansen att genomgå ett test, jag vet att det barn jag bär på inte är drabbad av en allvarlig kromosomförändring eller någon annan allvarlig sjukdom, jag kan slappna av och njuta, det innebär också mindre stress för det lilla livet jag har i magen.
Så till alla er där ute som dömer, tänk efter, hur skulle ni ha reagerat i samma situation??
Kommentarer
Trackback
